Totte!
Vi saknade något. Och vi fann det - eller rättare sagt honom. Totte heter han nu när han bor hos oss. Matte har alltid tänkt kalla sin kompis för Totte om det någon gång flyttade in en hanhund. Vi var och hämtade honom i februari 2008 och åkte över 70 mil för att träffa honom. Greta fick naturligtvis följa med och slutade inte påpeka att det var orättvist att sätta henne i en bur under bilfärden. Hon hade på tisdagen opererat en sporre på tassen och hade benet inlindat i bandage.
Att bo på hotell mellan lördag och söndag var OK men inget Greta vill göra om i första taget. (Inte matte heller faktiskt - vill helst vara hemma och sova i egen säng.)

2008-04-26 Allt har gått jättebra hittills, vi verkar antingen klara det här med att vara ledare/vi har haft ren bonntur. Hemresan kan ha varit en stor orsak till att det gick så bra, tror jag. Hundarna hade ju inget annat för sig under sex timmar än att checka in varandra. När vi kom hem gick vi vår vanliga promenad på lite över 3 km - sen var både hundarna och vi HELT SLUT. 2009 - Allt väl! Totte passar in så väl i vår familj. Vi är väldigt glada att vi fann honom.